Gåvor och Förälskelse Del 2
Då var det dags igen! Eller åtminstone dags för del 2 och avslutet på en väldigt rolig resa för mig. Jag har fått jättefin respons från det förra inlägget jag gjorde så tack så jättemycket för det. Det betyder jättemycket för mig att få det stödet och intresset ni har visat för att läsa vidare gör min dag alltså. Så utan någon längre fördröjning …
Jag har intervjuat en till kollega på linjen och så har jag intervjuat min partner för tanken har hela denna tiden varit att jag skulle dela en 100% ärlig insikt med er om mitt eget liv men också dom som ni är vana vid att prata med.
Jag intervjuade Jannike om hennes förhållande precis som jag gjort med Viola och Leah tidigare. Jag var precis lika nervös för att ringa till Jannike som jag var med Leah på grund av attt jag inte tidigare har haft så mycket kontakt med någon av dom och ännu mindre pratat i telefon med dom tidigare. Ni tycker säkert att det låter dumt för ni har säkert pratat med dom flesta på linjen vid detta tillfället. Jag har varit på linjerna i snart ett år och har långt ifrån pratat med mina härliga kollegor.
Jag började med att fråga Jannike om hennes långa förhållande hon har med sin man. Hon berättade inte så mycket om hur dom två träffades men hon delade hur dom ser varandra och att dom båda väljer att se dem goda sidorna, och att dom väljer att se möjligheterna. Jannike och jag själv delar ett väldigt mörkt förflutet som vi ofta inte pratar så öppet om. Vi pratade väldigt länge om vad vi behövt göra för att vara oss själva och hur vi värderar dom som vi vågar släppa in i våra liv. Jannike och hennes man har väldigt olika syner på det hon gör och Jannike ser det mer som ett sätt att kunna få uttrycka sig själv och att det blir som att jobba i en trans där tiden och rum bara flyger förbi utan att hon känner sig tvingad till att följa med. Av alla jag har pratat med så är det nog Jannikes förhållande som har varit med om mest motgångar. Jag kan inte dra några personliga kopplingar som kan beskriva hur många överväldigande händelser som har skett emellan dom två. Jag tänkte ständigt när vi pratar , här kommer det , nu kommer hon att smälla av och verkligen låta honom få det men jag blev förvånad. Jannike var bubblig och glad och att prata om dem jobbiga sidorna hos sig själv och hennes man var hur enkelt som helst. Jag blev överlycklig över det faktumet att här är en kvinna som 100% kan vara lika öppen om sitt liv som jag är med mitt.
Det var så inspirerande hur vi kunde gå ner på djupet med varandra och på några få minuter så byggde vi en vänskap som jag i alla fall är helt säker på kommer vara en livstid. (Självklart så kände jag så med Viola och Leah också) jag frågade Jannike om hur det är för henne när hon blir förälskad och utan någon ironi så sa hon att ända gången hon varit förälskad på djupet är nu med sin man. Hon sa att sättet det skiljer sig på är att här har hon en man som har några riktigt mörka sidor och han har gjort mycket förr som haft stora konsekvenser men det har hon också. I och med att dom båda har gått genom sånt mörker så har dom accepterat varandras och har hittat en djup koppling i det.
Jag frågade Jannike om hur hennes man fick reda på hennes talang och om han är stöttande till det. Jannike sa att det kom upp rätt tidigt för hon hade tidigare erfarenhet och att hennes man ser det mer som ett jobb och är inte troende eller så värst stöttande till det. Hon sa att han använder humor till att beskriva hennes arbete och det blir ofta som ett lite retande skämt över det. Jag påpekade att det var ändå ett hälsosamt sätt att få uppmuntran för om man tänker på det så finns där så många sätt någon man älskar kan plåga en på som inte involverar humor. Jannikes teori om varför hennes man känner på det sättet är på grund av att han visar upp några tydliga tecken på att själv besitta oarbetade gåvor.
Jannikes och mitt samtal blev väldigt annorlunda mot dom andras och jag tror att det beror på att vi har skrivit till varandra en tid innan jag tog detta initiativ och vi har delat några djupt dolda hemligheter till varandra och speciellt när det är våra talanger vi pratar om. Där var en stund där alla skämt försvann och där var en typ av gravliknande tystnad och vi sa nästan i tandem hur underbart det är att vara förälskad och hur det stärker det vi utövar men hur högt priset är för det vi kan. Ingen pratar om bördan att kunna se dagen och händelsen då dom vi älskar kommer dö och hur förloppet av deras förmultnad förvandlar dom till stoft. Man väljer att inte prata om såna saker men jag och Jannike pratade om det och hittade ett typ av lugn i att vi tänker lika dant och förstår varandra utan någon underliggande rädsla för vad vi är kapabla till.
Jannikes profil har nummer 566
Jag tänkte när det kom till mig själv så är det svårt att vara subjektiv så därför intervjuade jag min partner Freddy om vad han tycker om hela denna vilda resan jag har tagit med honom på. Innan mig så fanns det inte tarotkort och linjer att vara inloggad på och ett planerande för att blogga på det sättet han nu har vant sig vid. Jag och Freddy har ett väldigt tryggt förhållande där vi verkligen pratar om allt med varandra och vi är öppna och väldigt o dömande. I början av vårat förhållande så bestämde sig Freddy för att han ville se vad mitt jobb gick ut på och han åkte med mig in till min studio för att jobba natt med mig. Jag var väldigt förvånad över hur lugn han var när jag pratade med kunderna, han gjorde inga konstiga uttryck eller något i den stilen utan verkade mer intresserad och fascinerad över det. Freddy har blivit fäst vid mina tarotkort och brukar lägga ett eller två när han går förbi och jag brukar fråga honom vad frågan bakom korten var och han svarar alltid att han tycker bara dom är kul att lägga för där är coola bilder.
En gång innan detta så frågade jag honom om hur han tänkte kring det jag gör för jag var intresserad och jag frågade specifikt om han tror på mig. Han tvekade och sa att han inte var säker. Jag blev något sårad när jag hörde det för i min värld så skulle jag inte kunna tänka mig att vara med någon i ett partnerskap om den andra inte stöttar mig till 100%. Jag ville för säkerhets skull fråga honom igen i och med att jag skulle skriva denna bloggen och denna gången fick jag ett annat svar än sist jag frågade. Han sa att han tror på att jag har en gåva och det jag gör, för där är så många gånger jag har kunnat se saker som jag omöjligt kunnat veta om någon. Jag tror att den händelsen som fick honom att ändra sig var att han bad mig spå honom om när vi skulle hitta en lägenhet och jag fick upp svaret inom tre månader och jag hade rätt. Jag tror det var det som fick honom att ha en tankeställare. Jag ville både för er skull men mest för min egen få reda på hur han pratar om mig till sin familj och sina vänner och om det är så att han nämner vad jag faktiskt jobbar med eller inte? Han sa att han är stolt över att berätta för dom omkring honom vad jag gör och att om någon skulle ha något problem med det så skulle han försvara mig och inte låta dom klanka ner på mig. Han berättade att han pratat med sin mamma om det och att hon tycker det är helt hennes grej och tycker det är spännande (hon har aldrig nämnt det till mig).
Min profil har nummer 299
Jag känner nu att vi har kommit till den punkten där jag inte vet något mer jag kan skriva om. Jag har haft en helt underbar tid med mycket skatt men också några tårar mellan raderna. Det har varit otroligt givande att ha fått prata med några av dom jag jobbar med och att verkligen fått lära känna dom på djupet. Där är så mycket som händer bakom kulisserna som ni inte får se som verkligen gör hela upplevelsen för er möjlig. Vissa av er tror att vi är kontorsmänniskor som dyker upp till en gemensam plats för att jobba och andra tror vi sitter sidan om våran kittel och lägger tarot kort och jag kan ärligt säga att om man slår ihop dom visionerna så har man något som liknar sanningen. Där finns dom där ute som tror att det vi gör är fejk och jag respekterar deras åsikt men jag och mina kollegor har lidit så mycket för möjligheten att hitta dom nära oss samt varandra så jag hade aldrig gått igenom ett sånt lidande om jag såg möjligheten till ett vanligt liv. Vissa av er ser det vi gör och älskar oss för hjälpen vi ger och styrkan vi tillhandahåller men andra hatar oss för det vi gör och fördömer oss öppet men endast efter dom själva ringt och inte fått svaren dom krävde.
Jag hoppas ni har gillat denna andra del? Och ett jättestort tack för att ni läste. Jag älskade att skriva den och där kommer fler samarbeten i framtiden det lovar jag! ta hand om er och dom ni älskar
// Jeppe